vardagsstrider.blogg.se

Jag skrev ju igår att jag skämdes över hur rörig vår tomt är och över hur mycket grejer det stod på vår trapp. Det är fixat nu! Nä, jag tjatade inte på M tills han till slut gjorde det. Nä, jag fixade själv.
Mamma och jag hämtade Bella efter skolan idag, sedan åkte vi en sväng till Tumba c och så hem. Bella och jag hem till Aspenvägen och min mamma hem till Gonäs (20+ mil). Bella ville gå till en kompis så fort vi kom hem så då blev jag ensam. Bestämde mig för att ta tag i allt som behövde göras på framsidan av huset. Jag rensade ogräs, körde med grästrimmern, flyttade stenar, ställde undan spadar, skyfflar, en snow racer, leksaker, saker som ska vara på båten, gummistövlar, högtryckstvätt... Jag orkar inte räkna upp allt.
Jag trimmade ner alla maskrosor som inte gick att rensa bort samtidigt som jag hjälpte Bella, som kommit hem igen, att starta vattenspridaren så att hon och hennes kompisar kunde springa i den. Och så laddade jag ett vattengevär och letade efter vattenballonger. Hittade dem inte.
Ställde undan en snöskyffel, en gummibåt, en dunk med bensin. Kollade i "lådbänken" som M byggt och som står på trappen. Lyfte ur tre cykelpumpar, fyra avsågade brädbitar, två avsågade brädbitar av annat slag. Asfaltskritor, tändvätska, ett vattenpass, kol, låsolja, förlängningskabel för utomhusbruk, en stjärtlapp, två par skor, en ensam sko, en... Ja, en jävla massa grejer, helt enkelt. Och sedan lade jag tillbaka allt, men på ett effektivare sätt så att det blev mer utrymme i lådan. Rensade lite mer ogräs. Och sedan gjorde jag det enda som kändes kul - jag planterade blommorna som jag köpte igår. Det blev ganska bra, även om en av krukorna var lite för snäv.

I och med att man avbröt operationen så är jag ju trots allt inte i ett sådant bedrövligt skick som jag hade kunnat vara och alltså borde jag kunna få cellgiftsbehandling, tänkte jag. Så mitt på dagen idag ringde jag min kontaktsköterska, Greta, på onkologmottagningen på SÖS och lämnade ett meddelande. En kort stund senare ringde hon upp mig och jag fick berätta om turerna runt "operationen" och om hur jag mår och har mått och reagerat. Hon lovade att lämna en lapp om mitt ärende till doktor Marcus och sa att han nog skulle höra av sig på tidsdagen. Det kändes helt ok. Att få vänta ett dygn på att läkaren ska ringa upp känns som standard. Inget konstigt.
Men när jag som bäst höll på att fylla på med blomjord i krukorna nu så hörde jag telefonen ringa inifrån huset. "Ingen uppringnings-id" stod det. Då är det sjukvården som ringer, för det mesta. Det var det nu. Marcus hade fått meddelandet från Greta.
Självklart frågade han också hur jag mådde och hur jag kände inför det faktum att operationen inte gått att genomföra. Jag svarade och berättade så gått jag kunde. Jag har dragit det där ett antal gånger nu. Varje ny sköterska som kommer från asih undrar vad som egentligen hände.
Marcus höll med om att jag borde få behandling så snart som möjligt. Han skulle kontakta min behandlingssköterska, Marie, och be henne försöka trolla fram en tid den här veckan. Skönt! Och så sa han att det var hans tur att gå på konferensen med kirurgerna. Tydligen turas de om om att delta där, onkologerna. Men det är ju jättebra att det är han som ska gå. Vi tyckte, till exempel, både han och jag, att de borde vilja ha nya röntgenbilder. Oavsett vad de kommer fram till så kommer Marcus att ringa mig om två veckor ungefär för arr diskutera hur vi ska gå vidare nu. Själv vet jag inte vad jag ska hoppas på längre - att man hittar ett sätt att genomföra operationen eller om jag skulle föredra att bara strunta i det. Men just nu är det i alla fall avvaktan som gäller, så...

Nu ska jag sova. Jag fick ett extra besök från hemsjukvården idag, för att jag behövde smärtlindras mer än vanligt. De var här lite innan 18 först och sedan strax före midnatt. 05:30 kommer de tillbaka igen för att ge mig morfin.
Har dock en mage som är i totalt uppror efter att jag nu har ätit antibiotika sedan i fredags (på grund av en infekterad tå). Kommer att få springa en massa på toaletten om jag ska gissa.