När människor dör
Ibland får jag väldigt dåligt samvete, därför att jag känner någon form av lugn och tillfredsställelse när yngre människor dör. Det kan vara i trafikolyckor, sjukdom, attentat eller rent mord. Men bara om människorna är under femtio eller så.
Varför? Tydligen är det ganska vanligt bland dödligt sjuka. Det blir som en sorts bekräftelse på att döden är någonting naturligt och oundvikligt. Män och kvinnor i min egen åldrar dör varje dag. Och jag vill läsa om det. Jag är inte ensam. Inte bara mitt barn kommer att få klara sig utan mamma. Inte bara M kommer få klara av att vara ensam förälder.
Det är klart att det inte hjälper hela vägen. Men ibland ger det en falsk känsla av ro i kroppen.
Kommentarer
Postat av: Tina
Jag förstår precis vad du menar, känslan av att alla har precis samma förutsättningar i grund och botten. Ingen är odödlig, man kan drabbas av sjukdomar eller bli påkörd på väg till jobbet. Varesej man har en miljon på kontot eller inget alls. Döden gör inte skillnad på folk, iallafall inte i Sverige. När man kommer till U-länder råder helt andra regler. Tänker man på hur många barn som växer upp helt föräldralösa där så är man tacksam bara av vetskapen att ens eget barn växer upp i vårat land.
Trackback
