Att få må bra
Jag får ju cytostatika var fjortonde dag. Senaste gången var, om man jämför med den innan, relativt smärtfri. Jag har kunnat äta i alla fall lite grann varje dag och illamåendet har varit mer diffust. Tröttheten har dock varit väldigt påtaglig. Positivt är att min smärts har lagt sig sedan jag fick tömma buken på vätska för en knapp vecka sedan.
En del stunder mår jag till och med bra och känner mig stark. Tyvärr sammanfaller inte alltid dagar av mental styrka med dagar av fysisk sådan så ofta. Men när de gör det mår jag helt som vanligt och glömmer nästan att jag är sjuk. Det är bra dagar och jag orkar klä på mig ordentligt och sminka mig och göra saker.
Sen finns det dagar då jag ligger i soffan hela dygnet, i sunkiga kläder och med min snart helt kala skalle blottad. När Bella kommer hem sätter jag på mig en keps och försöker le.
På tisdag får jag ny cyto och hoppas verkligen att den låter mig ha några bra dagar den här gången också.
Kommentarer
Svar:
Det var verkligen jättetrevligt. Det är vid sådana tillfällen man glömmer sjukdom och skit och bara är. Det är skönt
Jessicka
Svar:
Ja. De halvbra duger de med...
Jessicka
Svar:
Tack Maria!Jo, jag hade ingen aning om att det var så här illa ställt med svensk sjukvård. För det jag upplever går många andra svårt sjuka också igenom. Det känns så sorgligt - att läkarna bestämmer sig för att låta en dö när man inte ens är fyrtio - för att det inte är ekonomiskt att ens försöka göra seriösa insatser för att förlänga mitt liv.
Jo, Estelle känns mer och mer som en tonåring för varje dag. Ändå är hon bara en skör liten sjuåring. Jag hoppas iaf få finnas för henne några år till. Och det är nog det som göra att man orkar trots allt.
Jessicka
Trackback
