Så overkligt
Ibland tänker jag inte ens på att jag är sjuk. Ibland är jag övertygad om att jag kommer leva många år till. Det ser ju bättre ut!
Men så kommer mörka stunder, då allt blir så konkret, att det känns helt overkligt. Jag har väl inte cancer heller! Det kan jag ju inte ha. Det vore helt absurt ju. Det går inte när man är 36 och mamma och fru. Inte kan jag varà så sjuk att jag kommer dö ifrån dem?! Och så kommer tårarna och alla de tankar jag skjutit undan i flera dagar. Och jag tar en tablett eller två för att orka finnas. Och ändå är det allt jag vill - att få finnas kvar.
Kommentarer
Postat av: Anonym
Jag tänker på dig. Vilken kämpe du är.
Ge inte upp!!
Jag sänder dig massor utav styrkekramar, hoppas du känner av dom.
Postat av: Tina
Tänker så mycket på dej, mina tummar går minst sagt varma.
Trackback
