vardagsstrider.blogg.se

Varför är just kvällarna så svåra?

Nu när jag inte längre tar morfin blir jag mycket oftare ordentligt ledsen. Jag tänker på saker som att jag måste tala om för M vilka försäkringar han måste skriva över på sig när jag  dör. 

Och jag tjatar med Bella om hur vacker hon är och hur mycket jag älskar henne. Jag vill att hon ska minnas mig som en kärleksfull mamma. Och jag gråter när hon somnat. 

Samtidigt går det inte att inte ha ett hopp om att det ska gå att hålla ut flera år. Så tänker jag om dagarna. Men kvällarna, de är svåra. 

 

Jag har tabletter jag kan ta vid behov. Men de är beroendeframkallande och det sista jag vill är att bli "knarkig" den sista tiden. Så jag låter bli dem för det mesta. Dessutom ger de krypningar i benen så att jag får svårt att somna. Då är själva sömmen en bättre tillflyktsort. Bredvid mitt sovande barn. Med näsan i hennes hår och armen försiktigt om hennes lilla kropp.