vardagsstrider.blogg.se

   12:30 ska jag vara på radiumhemmet i Solna. Jag ska få en port-a-cath insatt. Det är lite läskigt. Det är många människor som har sådana - inte bara cancerfolk. När jag har legat inne på gastroavdelningen så har det varje gång varit fler av mina salskompisar som haft såna än som inte haft. Och ofta har sköterskor varit förvånade över att jag inte haft någon. Det har aldrig varit aktuellt tidigare dock. Tack och lov, tycker jag, för det verkar som om folk har en del krångel med sina portar.

   Insättandet av en port är att betrakta som en operation. Igår kväll började mina förberedelser. Vi kom hem från Göteborg (där M och Bella sprungit göteborgsvarvet) vid halv tolv på natten. Detta för att Bellas start var så sen igår. 15:20 sprang hon iväg och även om målgången var mindre än åtta minuter senare så tig det sin lilla tid att hitta sitt barn i myllret av föräldrar och ungar. Vi lämnade Göteborg först vid 17-tiden. På vägen hem sedan så körde ju det där hänsynslösa, omogna, rika puckot sin dyra bil av vägen och stoppade trafiken på E4:an. Alltså fick vi åka över Västerås hem.

  Jag hade telefonledes fått instruktioner av en sköterska om att bädda rent i sängen på söndag kväll. Jag skulle tvätta kropp och hår med Deskutan som förberedelse inför operation. Och ta en helt ren handduk. Poängen med att göra något av det här hade varit liten om inte M också duschade. Jag sover ändå bredvid honom. Och kanske att Bella skulle drömma läskigt och komma in till oss, så bäst att hon också fick duscha. Kvart över ett kom jag i säng, men då var allt och alla rena.

För min del var det samma procedur nu på morgonen - hämta ny handduk och rena kläder och så en ny dusch med Deskutan.  

   Jag fastar sedan 08:30 i morse. Törsten är just nu olidlig. Det är varmt. Och alldeles nyss ringde de från radiumhemmet och sa att de ligger efter och att jag inte behöver vara där förrän 13:00.

Det är snällt att de ringer. Men det innebär en halvtimme extra av törst. Och en halvtimme extra av nervositet. Jag vet att personalen kommer ha full operationsutstyrsel i mössor och minskad och grejer. ingreppet sker i en operationssal. Det är otäckt. Ändå är det en sån liten grej. De ska sticka in en slang i en av venerna vid halsen/bröstkorgen/armhålan och sätta en dosa under huden på mig. Hur nervös ska jag inte vara när de sedan ska skära upp hela magen på mig och ta ut tumören? Eller när de ska skära bort delar av min lever? (Om det nu blir så).

  Men ja, en sak i taget. Idag kör vi port-a-cath.