vardagsstrider.blogg.se

Jag har precis kommit hem efter dagens motionspass. Är lite besviken för att det inte blev mer än knappa 3 km och någon sekund längre än 25 min. Men jag provade att springa igen och blev lite yr, så då vände jag hemåt. Och jag måste springa med varenda muskel i bäckenet och därikring spänd för att det inte ska vara direkt smärtsamt. Det blir inte så effektivt... Dessutom ska jag snart gå och hämta Bella, så det är lite stressigt som det är.

 

Annars mår jag nog lite bättre idag, rent mentalt.  Men de är svåra, de här dagarna när ingenting händer. Det är jag. I huset. Där luften och tiden liksom stannar upp. Med tankar. Och jag tror att det är när jag inte lyckas engagera mig i något projekt som mina tankar spinner iväg till de platser jag försöker hålla dem ifrån. Det är väl  också en sak som är bra med att få börja med behandlingen - att ha någonstans dit jag måste åka då och då. 

 

Imorgon har jag mitt första besök på Södersjukhuset. Jag är nervös. Skönt är dock att det absolut värsta jag kan få veta imorgon om mig själv, vad jag vet i alla fall, är att jag har en svårbehandlad och aggressiv cancer. Och säger de det så får jag väl försöka luta mig mot det där att det ska finnas en plan ändå.

Biverkningar försöker jag att inte tänka jättemycket på i förväg. Dem kommer jag ju inte undan...