vardagsstrider.blogg.se

...men på något sätt känner jag mig i det närmaste glödande vacker.
    Mitt hår har inte börjat falla av på grund av cellgifter än. Jag har inte ens börjat med cytostatikan. Däremot är det i stort behov av en klippning, men jag ser inte riktigt poängen med att lägga 500:- på att klippa håret när det ändå är stor risk att allt är borta om inte lång tid. Dessutom tappar jag faktiskt mycket hår nu också. Av stressen, antar jag. Det rasar av i trassliga tovor som går att dra ut ur den där rödbruna oredan. Kanske borde jag försöka mig på att ta topparna själv i alla fall så att det inte blir så där fullständigt outredbart. Och kanske tappar jag också hår på grund av obalans i hormonerna i kroppen. Jag får i alla fall en massa hår där jag inte vill ha hår. Min gissning är att äggstockarnas hormonproduktion är smått sabbad av att tumören vuxit in i dem. Känns inte vidare attraktivt. Svarta, små ensamma hårstrån här och där, som en luden beläggning på andra ställen.
   Och apropå den där knölen. Att se gravid ut när man inte är det känns inte heller som om det gör en snyggare. Och än så länge har jag bara gått ner 3-4 kilo så det är fullt möjligt att någon dessutom bara ser det som om jag är jäkligt fet över magen. Och mina försök att klä mig på sätt som inte framhäven mittenpartiet av min kropp känns fåniga och menlösa. Det räcker med lite vind som får plagget att smita åt över magen och vips, så står den där kulan ut.
   Kläder ska vi nog inte ens tala om egentligen. För den senaste tiden har jag, som verkligen hånat och hatat sådan plagg tidigare, bara klätt mig i mjukbrallor och träningsbyxor. För mig är inte det kläder som man har på sig annat än när man faktiskt tränar. Men jag kan ju inte ha någonting annat för att det gör ont. Och i hälften av mina vanlig plagg får jag inte ens plats längre. Jag är ju van att använda mina kläder på olika sätt. De blir till uttryck för hur jag mår och känner mig många gånger. Inte lika mycket nu som tidigare, men så är det definitivt fortfarande. Vissa skulle nog säga att jag inte alls är modeintresserad för att det inte ser så ut, men det stämmer inte. Jag älskar mode och kläder, jag tycker bara att man ska använda kläderna till mer än att visa att man har råd att köpa dem eller att visa att man har koll på vad som gäller för säsongen. Med mina kläder vill jag visa hur jag mår just i dag. Det gör man inte i träningskläder. Jag känner mig otroligt trist och sunkig när jag går omkring i någon form av icke-kläder dag efter dag just nu.
   Och inte sminkar jag mig heller. Jag har inte sminkat mig sedan i slutet av februari. Varför ska jag? I början av cancerutredningen var det ju bara meningslöst eftersom jag grät bort både underlag och maskara. Sedan blev det liksom som om en noggrann sminkning skulle håna resten av mig. Så jag går med mina allt mörkare ringar runt ögonen och min flammiga hud. Och det får vara så. Trots att jag vet att det spär på det av min otroliga trötthet som syns på mig.

   För, hur det än är. Och hur ful jag än känner mig just nu, så känner jag mig också så väldigt, väldigt vacker. Inte i det yttre. Men jag känner mig så sann, äkta och naturlig. I mig pågår någonting som kommer att göra mig till en bättre människa, det är jag säker på.
   Jag tränade idag, ömsom sprang, ömsom gick. Det var skönt och jag kände mig stark. En enda gång stannade jag. Det var för att fota de vackra åkrarna jag promenerade invid. Och en gång satte jag ner handen och plockade en liljekonvalj, den första jag sett i år.
Den här omvärderingen av omgivningen och omprioriteringen av vad som har sant och äkta, vad som har störst, värde i mitt liv - den kommer att göra mig gott.
Det är också någoting vackert med att befinna sig i en kamp för livet. För att överleva. Den totala ödmjukheten som ibland tar över allt man är. Kärleken till livet. Till naturen. Till andra människor. Insikten om vad man faktiskt är beredd att offra för att få finnas kvar. I framtiden kommer jag att vara nöjd med så mycket mindre. Jag är övertygad om att jag kommer att vara en bättre människa. En vackrare människa.