Fortfarande gråtig
Det har gått en halv dag sedan jag bröt ihop imorse. Sedan dess har jag pratar massor med både mamma och M och jag har varit ute och gått, hämtat Bella och varit på en lekplats med henne i 1,5 timme efter att vi handlat frukt och fika. Sedan gick vi hem. Kissade i skogen på vägen, vilket fick Bella att fnittra som om vi gjorde någonting riktigt busigt. När jag förklarade att när jag var barn och var i skogen hela dagarna så kissade alla barn i skogen så tittade hon på mig som om det var det konstigaste jag sagt.
- Vi pinkade i skogen varje dag, förklarade jag och Bella fnissade.
- Var era toaletter trasiga, frågade hon på fullaste allvar och jag fick förklara att vi helt enkelt pinkade i skogen för att vi VAR i skogen.
- varför?
- Vi byggde kojor, täljde spjut och lekte krig...
Jag var ute i över tre timmar. Tröttheten är där, men inte så svår att den är skrämmande nu.
Ändå känner jag mig fortfarande som om jag bara vill lägga mig ner och gråta. För jag vill inte att det här ska hända. Det känns som om jag inte orkar.
Min tarmläkare, han som behandlar min crohn på gastro i Solna, ringde mig nyss. (Dolt nummer 19:00 när M inte är hemma är också läskigt). Han hade hört talas om min cancer och ville se hur jag mår och kolla att jag fått samtalsstöd och så. Och så diskuterade vi medicinering av min tarmsjukdom under cellgifterna.
Han frågade lite hur jag hade upptäckt det hela och jag förklarade. Och så undrade han igen hur jag känner mig. Jag sa att det känns ju inte nattsvart i alla fall längre, inte efter senaste läkarbesöket.
Jan sa då att han hade lyssnat på vad som sades vid den senaste konferensen om mig (tydligen spelas de in(!)) och att nä, det höll han med om.
- Det låter ju som om de har en uttänkt plan, sa han.
Så då får vi hoppas att planen håller och är den rätta. Jag borde känna mig lite lugnad av att Jan (min crohndoktor) verifierade att det finns en plan för mig. Men idag är helt enkelt en dag då jag snarare undrar hur många led i den där planen som måste klaffa.
Det får bli en bättre dag imorgon helt enkelt.
Kommentarer
Trackback
