Försiktig optimism

Jag kände på en gång när jag tryckte på 'Publicera' nyss att jag kanske borde ha förtydligar att jag är mycket, mycket medveten om allvaret i min sjukdom trots beskedet igår. Det är inte så att jag lurar mig själv att tro att det är en spikrak väg framåt från och med nu. Jag vet att det till och med kan komma besked som vänder upp och ner på allt. Inför nästa röntgen kommer jag vara precis lika nervös som inför den förra.
   Men att leva i stunden innebär också att bejaka det positiva och vara glad då man bör glädjas, som nu.

Kommentarer
Postat av: Tina

Jag förstår precis vad du menar, har man gått och bävat för det allra värsta så är ju beskeden du fick fantastiska i jämförelse med scenariot du var som mest rädd för. Din optimism och din livslust kommer bara att vara till fördel i den kommande tiden. Klart att det inte kommer vara nån picknick, det är du ju medveten om. Men att ha förmågan att kunna se ljusglimtarna när det är som mörkast, det är nog viktigare än man tror. Jag tror på DEJ <3

Svar: Dels det. Men sedan är ju också jag med i det där kollektiva, dåligt uppdaterade, medvetandet där cancer är någonting man dör av. Först nu har jag insett att det finns massor av människor som lever sina liv med cancer som en kronisk sjukdom efter diagnos. Livet förkortas en aning, men det slutar inte abrupt.
Tack! Jag tror att jag har precis den inställningen till min sjukdom som jag behöver och vill ha.
Jessicka

2013-05-10 @ 07:57:36

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0