Väntar på svar
Imorse när jag pratade med läkaren på kvinnokliniken i Huddinge så meddelade hon att hon hade fått svar på några av proverna men inte alla. Jag frågade om man letade cancermarkörer, vilket de så klart gör.
- Vill du veta, frågade hon.
Ville jag det? Egentligen inte. För jag vill inte ha något negativt besked.
- Ja.
- Hittills har jag bara fått svar på ett av de proverna. Ibland ser man en förhöjning av ett graviditetshormon, men det är normalt hos dig.
Skönt.
- Men de andra svaren har jag inte fått. Vill du att jag ringer när jag har dem?
Egentligen inte. Orkar inte höra att man ser cancer.
- Ja.
Självklart ångrar jag mig så fort vi lagt på. Jag är ju ensam hemma hela dagen och vill definitivt inte få ett skittufft besked när jag då. Jag ringer hem min man. Han kommer på fyrtio minuter.
Och sedan händer ingenting. Halv fyra åker vi och hämtar vår dotter på fritids och vidare och handlar på maxi. Absurt nog är jag sugen på ärtsoppa och yoghurt. Och bröd.
Jag har bara träffat Tove, doktorn, en gång men jag tror att hon är en sådan som håller vad hon lovar. Provsvaren är helt enkelt inte klara. Hon ringer nog i morgon. När jag är ensam.
