Och allt är lugnt???
Idag är telefonen läskig. Jag vet inte om jag vill att den ska ringa eller inte. För en del stunder lyckas jag just nu se nyktert på situationen och det är otroligt skönt. Jag vet inte hur sjuk jag är. Ingen läkare har sagt ordet cancer till mig. Ingen har sagt att det finns någon spridning i min kropp. Sedan i måndags har jag ändå levt, känt och reagerat som om de gett mig en dödsdom. Och idag andas jag lugnt under de stunder då jag minns detta.
Men jag kan ju inte vara i den verkligheten hela tiden. Man får faktiskt inte välja att ignorera att det kan vara verkligt illa. För då kommer man tvingas inse fakta när det är alldeles för sent.
Så för min inre ros skull så får de gärna låta bli att ringa nu. Jag kan behöva en kort, kort paus till. Å andra sidan är det ju bra om de ringer, så att jag får den där tiden på röntgen och får veta lite mer. Kanske får veta att det är cancer därför att man ser spridning i min kropp. Eller få veta att man fortfarande inte kan säga vad det är men att det i alla fall bara är lokaliserat till äggstockarna.
Jag lägger mig och vilar så länge. Ser lite på tv kanske. Distraktion är bra nu.
Men jag kan ju inte vara i den verkligheten hela tiden. Man får faktiskt inte välja att ignorera att det kan vara verkligt illa. För då kommer man tvingas inse fakta när det är alldeles för sent.
Så för min inre ros skull så får de gärna låta bli att ringa nu. Jag kan behöva en kort, kort paus till. Å andra sidan är det ju bra om de ringer, så att jag får den där tiden på röntgen och får veta lite mer. Kanske får veta att det är cancer därför att man ser spridning i min kropp. Eller få veta att man fortfarande inte kan säga vad det är men att det i alla fall bara är lokaliserat till äggstockarna.
Jag lägger mig och vilar så länge. Ser lite på tv kanske. Distraktion är bra nu.
Kommentarer
Trackback
