Måndag idag

Medan mina arbetskamrater gör sin sista aktiva arbetsdag idag sitter jag hemma med svaga förhoppningar om att de ska ringa från Huddinge idag och säga att de har en tid idag för leverbiopsi. Det är skönt att det inte är helg. Idag KAN det hända någonting. Hoppas det händer någonting!!!
Så mycket hellre jag hade suttit här och gråtit över stundande arbetslöshet. Perspektiv kan skifta väldigt fort och någonting som nyss kändes som det värsta i världen blir plötsligt ganska futtigt.

Igår gick det upp för mig (jo, jag vet) att döden är så mycket mer än att inte finnas här för Bella. Det innebär att inte finnas alls. Att inte få se, inte få veta, känna, vara... Det är sorg och ångest.
Och statistik är bara statistik, jag vet. Men siffrorna är verkligen inte på min sida. Jag vet inte ens om jag vill veta mina odds och prognoser. Just nu är det ingen som vet. Det är därför jag måste göra de här undersökningarna - för att ta reda på vad det är för typ av tumörer och var de kommer ifrån. Men vill jag veta vad det ena med de andra innebär?
De säger att man måste vara aktiv som cancerpatient och själv kräva mycket av sin vård, stå på sig, och att man själv måste veta vilka nya läkemedel som eventuellt är på gång och be att få dem. Det låter tufft. Men jag skulle, som sagt, bli riktigt upprörd på den läkare som inte var beredd att kämpa för mig, tillsammans med mig. De har väl ingen rätt att ge upp innan jag gör det?! Eller?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0