Kollapsad fiber
Just nu har jag ingen tv och inget internet hemma. Det är något som gått sönder i det där skåpet med svitschar, kablar och dosor. Det är jobbigt just nu för tv:n är faktiskt en bra distraktion när man vill låta bli att tänka. Jag har inte ro att läsa eller skriva något längre heller, även om jag skulle vilja skriva en bok baserad på Bella just nu.
Så i brist på annan sysselsättning har jag idag legat på rygg och tränat på att hålla andan på utandning. Jag klarar femton sekunder. Undra hur länge de förväntar sig att man klarar på biopsin på torsdag. Man får nämligen inte andas medan de punkterar levern. Och självklart är jag livrädd för att inte klara det. Precis som att det läskigaste med att gå till tandläkaren för att göra en lagning är tanken på att jag inte skulle lyckas hålla tungan stilla och "trassla in" den i borren. Tur att jag får lugnande på torsdag i alla fall. Ska be om starkare värktabletter också. För jag har ont nu. Och i morse vaknade jag med feber. Orolig för det. Jag vill verkligen inte bli sjuk nu.
Tråkigt var också att jag fick ställa in Agnes besök. Det hade varit både trevligt och skönt med sällskap idag. Det här blev istället den första dagen då jag fått klara mig själv då M var tvungen att jobba. Men det gick hyfsat bra - inga gråtattacker och inte direkt några ångestanfall.
Jag tillbringade också lite tid med att skriva i min dagbok som är till Bella. Den ska hon få, förhoppningsvis av mig, när hon blir större. Jag skriver om saker som hon och jag pratar om just nu.
Idag berättade jag för henne att det finns en stor risk att de även opererar bort min tjocktarm när de tar äggstockar och livmoder och att jag då får en påse på magen.
- Kommer man se den, mamma, undrade hon.
- Ja, men andra kommer inte se den för man har den under kläderna.
- Skönt! Annars hade det varit pinsamt.
Och ja. Kanske hade det det. Men jag skiter faktiskt i vilket och det är skönt.
Skönt är också att alla läkare som finns i den utvidgade bekantskapskretsen verkar vara överens om att jag inte ska bestämma mig för att det är så illa som jag tror än. Det poängteras tydligt från flera håll att man inte helt säkert VET vad jag har. Och M har väl rätt i att jag inte ska börja leta efter spaden än. Ingen har sagt, än, att det är kört.
Klart du inte ska ta ut i förskott att det är kört! Du kommer ju klara detta :) Sen tror jag att det är bra att du tillåter dig att vara rädd och gråta. Så du inte trycker undan massa känslor och tankar. Det tror jag gör att du kommer vara mer förberedd inför allt som kommer. Jag hejar på dig!
Behöver du hjälp imorgon med biopsin ? Ar det någon som följer med . Ska du stanna på sjukhuset efter åt ? Var där idag ( Karolinska ) då misstänker att min sjukdom är i gång igen . Så det blir igen att börja från början - massor med prover och cortison som vanligt . Började gråta hos läkaren , kunde inte hålla mig , man blir så hopplös och trött när man gör allt rätt - äta , träna , inte röka , dricka eller knarka men man får alla möjliga sjukdomar . Biopsi för mig går direkt efter förlossningen som jag har mardröm fortfarande . Bra att du tränar på att hålla andan , du var alltid duktigt och jag har alltid haft fig som förebild på jobbet . Som jag sa tidigare så var inte blyg och ring om du vill ha en axel att gråta på . Vi kan gråta tillsammans :) lycka till imorgon . Jag är med dig i mina tankar . Förlåt för alla mina grammatik fel men jag hoppas att det går att förstå mig , vad jag vill säga . Kram Vanda .
