Tack mamma...
...för att du fick mig att tänka lite "bättre". Fem år är fortfarande fler än två år och jag har definitivt chans till fem år om jag fortsätter att göra saker rätt och håller min kropp så stark det går. Men det är svårt. Speciellt när man läser om de läkemedel jag skulle kunna få som skulle förlänga min överlevnad, men som jag inte får. Jag vet inte varför. Pengar förmodligen. Sveriges cancervård suger! Uppriktigt och ärligt tycker jag att sättet jag har behandlats från det att jag blev hemskickad från vårdcentralen, via diverse utredning fram till möten med läkare och nu under behandlingen är skit. Jag läste en blogg för ett tag sedan där en kvinna beskrev det hon upplevde som om det kändes som om hon och hennes make var de enda som var intresserade av att bota/hjälpa honom. Och så känner jag också. Jag börjar se läkarna som mina fiender, och det är inte bra. Inte för mer än att det gör mig arg och ibland får mig att tänka att jag minsann ska "visa de jävlarna". Men nja, det kan jag ju inte utan deras hjälp liksom.
Kommentarer
Svar:
Jag får väldigt dåliga svar. Jag har sagt att jag tänker utnyttja min rätt till second opinion och det skulle hon vara behjälplig med, men min känsla är att de inte tycker att jag behöver veta mer om mitt tillstånd eller min behandling, för de vet ändå bäst. Och det är så... Jag vet inte... Det gäller mitt liv, som de inte tänker försöka rädda, och de tycker att jag bara ska vara tacksam för klapparna på huvudet, typ.
Jessicka
Svar:
Jag antar att det är så att onkologer mest vårdar gamla människor som mer litar på läkare än vad vi som är yngre gör. Läkarna inser nog inte mitt (och andras) behov av att få vara med i processen och av att få veta vad som händer. För doktorn vet inte alltid bäst. Och hur kan de veta om jag föredrar att leva ett halvår med vad de kallar livskvalitet eller om jag hellre får ett år då jag mår betydligt sämre. Det, borde också vara mitt val. Det borde vara upp till mig att bestämma om jag vill chansa med operationen eller inte. Det finns alldeles för många bloggar som vittnar om hur aktiv man själv måste vara som patient för att få den vård man vill ha. Tyvärr.
Jessicka
Trackback
