vardagsstrider.blogg.se

Eller när den där bubblan spricker...

När tankarna man hela tiden försöker att inte tänka väller över en...

När allt bara blir ett stort svart. Fyllt av rädsla och gråt. För att världen tycks stå stilla medan tiden rusar. Min tid. Och jag har inte ens förstånd att ta tag i minuterna, timmarna, dagarna. Kanske åren.

Jag gråter tid.

Istället för att vara, säga och göra, finnas, kryper jag liksom in i det svarta och stannar där länge. För länge. Kryper djupt, djupt in. Tänker att jag lika gärna kan stanna där och vänta. När jag är där får jag för mig att jag är beredd att få höra att det är för sent.

 

där har jag varit i ett dygn nu. Nya knölar på benen guidade mig dit. 

 

Jo, jag biter ihop och fungerar när jag måste. Ler mot Bella när jag förväntas le. Gick på bio. Handlade mat. Men runt mig är en annan sorts bubbla idag, som inte vill släppa igenom intryck och som skiljer mig åt från allt det andra, från alla andra. Röster blir sorl och min blick ser mest luften.

 

överväget de där sömntabletterna till kvällen. I natt sov jag inte mycket. Och imorgon väntar två sjukhusbesök. Kurator Cecilia 09:00 på Huddinge. Och sedan ett samtal med läkare och narkosläkare 11:00 på ks i Solna.

Hoppas på att imorgon blir en bättre dag.