vardagsstrider.blogg.se

   Inte helt ologiskt så har jag blivit fullkomligt fixerad vid rubriker som meddelar att någon dött. Idag var det någon countrystjärna som avlidit. Han blev 81 år. Det hade jag också velat få bli. Jag är nyfiken över så mycket i framtiden. Det är så mycket jag vill lära mig och så mycket jag vill förstå. Hur kommer Bella vara om tjugo år. Vem gifter hon sig med? Kommer vi nå singulariteten? Vad händer inom olika forskningsområden? Hur lever vi om femton år bara?  

 

   När de först antydde att jag hade cancer, och framför allt när jag fick veta att jag har metastaser i levern, så var ju min första tanke att jag vill leva så länge som jag kan för Bella. Och kanske är det så alla föräldrar resonerar och reagerar. 

Det är fortfarande på många sätt det viktigaste för mig. Men jag vet att hon klarar sig också utan mig. Och det har stört mig lite under en tid. Jag vet inte om man får tänka så men det har stört mig att det var viktigare att kämpa för hennes skulle än för min egen. Därför att jag var osäker på om man kan hitta rätt styrka och helt rätt inställning om det inte är en ren överlevnadsinstinkt för sin egen skull man lyckas hitta. 

   Men nu, nu vet jag att jag vill leva! För min egen skull också! Och för M och massor för Bellas. Men jag vill faktiskt ha så mycket som möjligt av mitt eget liv också. Jag är inte klar med allt jag ville göra och allt jag vill se. 

   Jag kommer inte bli 81. Det kan jag nog vara ganska säker på. Men det trodde jag inte innan tumörbeskedet heller. Men jag vill inte heller längre säga att jag är nöjd med att gå vara med tills dess att min dotter är stor. Jag vill leva längre än så. Bellas 18-årsdag känns som mitt absolut nödvändiga mål, men det är definitivt inte mitt slutmål.

 

   Och kanske får jag om ett par veckor veta saker om min sjukdom som kastar omkull allt det här och som kommer att tvinga mig att kämpa för varje extra dag eller vecka, men just nu vill jag försöka bygga upp en mentalitet som tillåter mig att tänka att jag har någon form av framtid i alla fall. Där jag vågar planera för vad jag ska göra om ett par månader. Där jag vågar prata med Bella om vad som händer när hon är åtta.