I natt grät jag
Jag vaknade mitt i natten. Inte vaknade helt och hållet, men tillräckligt för att höra mina egna snyftningar och känna hur M klappade mig på kinden. Jag hade fått veta att jag ska dö mycket snart.
Ska jag ta det som ett omen? Är det så verkligheten kommer vara om inte så länge.
För jag vill inte dö nu! Jag vill inte. Jag älskar ju att leva. Jag har faktiskt gått ganska länge och tänkt på hur skönt det är att vara en människa som uppskattar i stort sett allt i livet, de små detaljerna. Den perfekta regndroppen, allt det vackra, sköra... Höststormarna, snöskottningen... medgångar och motgångar. Jag älskar att leva. Och just nu blir jag väldigt provocerad av folk omkring mig som inte verkar ha förstånd att uppskatta vad som är och finns runt omkring dem. Gnäll över småsaker gör mig också irriterad.
Jag inser såklart att man har olika perspektiv på saker i livet beroende på vilken situation man befinner sig i. Men ibland glider jag in i ett egocentrerat tillstånd där jag tycker väldigt synd om mig själv och bara vill skrika till alla att sluta klaga över fjuttigheter. Jag har cancer, för helvete! Och just nu vet de inte ens hur de ska behandla mig.
Fast jag antar att man inte borde tänka så mycket utifrån sig själv... Alla andras liv befinner sig inte i ett väntrum. Och jag hoppas att jag en dag kommer tillbaka till ett läge i livet då småsaker kan göra mig riktigt upprörd.
Kommentarer
Postat av: Tina
Håller med dej fullt ut, galet att människor inte tar sej tiden att stanna upp för att inse hur lyckligt lottad man faktiskt är. För att vara frisk, för att solen skiner, för att det är härligt när det regnar och blåser, för att barnen mår bra, för att man trots att plånboken är skamligt tunn ändå kan njuta av snabbmakaroner och ketchup. För att det kommer rent friskt vatten när man vrider på kranen. Jag påminner mig själv ofta när jag känner gnället sätta in, hur tacksam jag egentligen ska vara. Hoppas att koloskopin går bra imorrn så du får njuta av din kebab sen. Lika bra att skriva det här, man vet aldrig vilken plantage man annars hän ger sig åt <3
Svar:
Jessicka
Trackback
