Fel kroppsdel, fel doktor, fel allt

På förmiddagen idag, medan jag satt i soffan och pratade med min mamma, så tutade det för ett annat samtal. Jag tryckte bort mamma och svarade.
   - Hej jag heter... Jag ringer från kolonrektalavdelningen där du var igår. Jag ska meddela att du ska på ultraljud. Du har fått tid på måndag för den här biopsin av din lever. Och du måste läggas in...
   Personen i luren pratade mycket snabbt. Hon hade en välbekant men inte helt definierbar brytning och hon verkade lite nervös.
   - Och så måste du vara kvar fyra timmar efter biopsin om det skulle bli komplikationer. Men för att de inte ska kunna komma från akuten och ta din plats här så måste du vara inlagd. 
   - Vänta lite här, protesterade jag. Vill de att jag ska göra en ny biopsi på levern?
   - Ja. Klockan nio.
   - Är du säker på det?
   - Ja, det står här.
   - Men jag ska inte göra en leverbiopsi, jag ska göra en biopsi på en tumör på en äggstock. Det här låter väldigt fel. Var ringer du ifrån?
   Sköterskan lät upprörd när hon började svara på min fråga.
   - Jag sa ju det. Jag ringer från kolorektalavdelningen. Du var här igår och träffade doktor Johansson.
   - Nä, stopp, fick jag säga med hög och hårt röst för att avbryta henne. Jag var där och träffade Ulf Gunnarsson.
   - Ja. Jaha. Det är i alla fall Johansson som har skrivit remissen. Och det står att du ska göra biopsi i adnex, och det är kanske bredvid levern. Inte exakt levern. Jag hinner i alla fall inte skicka remissen till dig så det är därför jag ringer.
   Jag började lite smått fundera på om hon verkligen hade ringt rätt patient. Eller om doktorn hade tittat i rätt journal. Någonting kändes jäkligt rörigt i alla fall. Inte kunde de väl vilja sticka mig i levern igen? Jag samlade mig och förklarade för sköterskan vad som blev sagt under mitt läkarbesök igår - att jag ska göra koloskopi och punktion av äggstockstumör, men att vi inte en enda gång diskuterade någon leverbiopsi.
   - Ja, jag vet inte, sa hon då. Men...
   Jag insåg någonstans att det blivit så pass rörigt att sköterskan har än mindre koll än jag på vad som händer. Så jag bestämde mig för att ta över samtalet och senare ringa upp och jaga korrekt information.
   - När ska jag göra den här biopsin, frågade jag.
   - På måndag.
   - Men då kommer jag till er på söndag.
   - Klockan 19:00.
   - På samma ställe som jag var på igår?
   - Ja.
   - Bra, då vet jag vart jag ska och när jag ska vara där, så tar vi resten senare, sa jag och vi lade på.
 
   Jag ringde upp mamma igen och förklarade. Hon blev nog lite upprörd hon med. Vi diskuterade som bäst vad sköterskan kunde ha menat (min mamma är också sjuksköterska) när det tutade till i telefonen igen. Det var personen från kolorektalenheten igen. Hon bad om ursäkt för att hon inte hade vetat vad som avsågs när hon ringde. Nu hade hon slagit upp de latinska orden hon inte känt till när hon ringde. Hon bekräftade att det var punktionen av äggstockstumören som ska göras på måndag och bad om ursäkt igen och förklarade sig med att hon ju bara jobbade med tarmar och levrar i vanliga fall och att man då glömmer en hel del latinska benämningar på andra kroppsdelar.
 
   Så jo, efter lite förvirring kunder jag nöjt konstatera att jag inte behöver vänta massor innan nästa undersökning. Hoppas att jag får en lika snabb tid för koloskopin också. Eller att vävnadsprovet från tumören är så tydligt att koloskopin blir överflödig. 

Kommentarer
Postat av: Linda

Jag blir tårögd när jag läser det du skriver Jessicka. Det måste vara ett rent helvete du går igenom. Jag är så ledsen för din, Estelles och Magnus skull. Jag hoppas verkligen att du klarar detta. Jag har tänkt på dig ibland, och undrat hur du haft det med jobb och så nu. När jag läste om din cancer så kommer jag ägna ännu mer tankar till dig. Jag vet att vi inte varit "bästisar" direkt, men hör av dig nångång om du orkar. Jag hejjar på dig. Kram

Svar: Tack Linda!Jo, helvete är det nog till och från. Till vilken grad och vad för positiva erfarenheter det kanske kan ge samtidigt och vad de är värda går ju inte heller att säga i förväg. Det beror helt enkelt på hur och när allt det här slutar. Just nu är jag väl, förhoppningsvis, bara i början av en lång, lång strid.

Jag tror, att om du och jag inte hade behövt mer än 100% av utrymmet i ett rum tillsammans så hade vi nog hunnit bli bättre vänner snabbare. :-)
Jessicka

2013-04-18 @ 22:40:01

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0