vardagsstrider.blogg.se

   Jag önskar, på något skevt sätt, att jag hade lite mer rutin på det här med att stoppa i mig morfin. För just nu vet jag inte hur jag mår. Är jag trött och yr för att jag har tagit en massa tabletter eller är jag trött och yr för att jag har cancer? Är hungern borta på grund av det ena eller det andra?

   Det är väldigt svårt att leva upp till det där med 4-5 kilometers promenad just nu. Jag grejade det i onsdags. Igår hade jag Bella hemma och vi cyklade upp till bussen när vi skulle till Skärholmen och såsa runt en stund. Det var inte jobbigare än vad det brukar att cykla den där knappa kilometern i uppförslut, med Bella på pakethållaren. Jag tog det lugnt, men behövde inte gå av och gå. Och jag blev inte yr eller så då.

Men senare på dagen kom en helt galen smärta - kanske för att jag ändå tog i en del upp för backen. Så då blev det inte mer motionerande igår.

   Och idag skulle jag då gå och hämta cykeln som stod kvar. Tänkte att jag kanske skulle gå en omväg för att få någon kilometer extra i alla fall, men när jag kommit en bit stod det klart för mig att det där med att fästa blicken inte gick så bra och att jag kände mig rätt yr. Så 1100 meter kom jag upp i idag. 

Det är inte så att det gör ont just nu heller. Det är mer att jag har svårt att röra mig. Det känns som om jag är gravid i någon av de senare månaderna. Det är utspänt och trångt i bäckenet/magen och liksom stramar. Och det är otäckt när det känns som om man ska svimma. 

 

Nu har jag haft en halvaktiv dag. Bella är hemma med mig också idag och vi har byggt med Lego Friends och jag har städat lite - plockat disk, plockat undan och dammsugit lite. Och när jag gör sådan saker så känner jag mig ok. Det är inte så att jag dansar och skuttar fram i huset med en dammvippa, men jag klarar att göra det utan större problem. Känner mig inte uttröttad eller så. Men sedan, så fort jag sätter mig ner är det som om jag bara måste sova. Ögonen faller ihop och jag glider iväg. Och sådan började jag bli dagen efter att jag började ta morfintabletterna.  

Den dagen föregicks ju av 2,5 dygn av intensiv smärta men jag tycker ändå att det skulle vara riktigt märkligt om jag skulle börja må så här av sjukdomen snarare än av drogerna samma dygn som jag börjar ta dem.

(Kanske finns det en massa info om hur morfin funkar på Flashback slog det mig precis... Får kolla det).

   Frågan är då i vilken utsträckning det är värt att ta morfin. Jag vet ju att smärta tär på kroppen, men det borde tära precis lika mycket att gå omkring som en zombie stora delar av dagarna? 

 

En annan teori kan väl vara att jag äter lite för nyttigt. Eller för kalorifattigt. Men jag åt ett par av mammas bullar på förmiddagen idag så då spelar det kanske ingen roll att min lunch var omelett på två ägg med en massa böngroddar i och lite gurka till. Provar att trycka i mig lite ostkaka ikväll, med sylt och grädde (det är jag grymt sugen på) och så kanske M kan följa med mig ut och promenera en sväng imorgon.