Det går bra på dagarna

Tankar är alltid lättare att kontrollera i dagsljuset, när det är liv och rörelse omkring. När det finns måsten och distraktioner... Men nu, när jag är ensam vaken och det har börjat göra riktigt ont igen... Nu hade jag behövt få höra från en läkare igen, en läkare till, att jag fixar många år till. Och de kan få innehålla smärta och kamp, de kan få vara övervägande trista och enformiga. Om någon bara säger att jag kan klara det så ska jag göra det. Men nu, ikväll, behöver jag övertygas om att det är så som jag vill tro och minnas.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0