27 timmar

Nu är det ett drygt dygn kvar tills jag ska träffa en läkare igen. Jag känner någonting nervöst mitt i bröstkorgen, men jag tänker inte låta det komma närmare än att jag kan ana det. På samma sätt som jag nu går omkring och vet vad jag vill tänka, men låter bli att låta det bli ord eller ens bilder i hjärnan.
Jag är bra på det där.
Frågan är vad som händer när Agnes kommer på besök om 20 minuter. Jag har en tendens att släppa alla tankespärrar när jag pratar med bra vänner. Och Agnes är en mycket bra vän. Kanske rasar allt över mig. Kanske händer inget särskilt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0