Att blogga
Visst är det tveeggat det här med cancerbloggar. Man läser dem och hoppas på att personerna blir friska, man gråter när de mår dåligt och skrattar när de "mår bra". Fanns en tjej som hette Anna som hade en cancerblogg, hon hade aggressiv bröstcancer som spred sig till hjärnan. På slutet bloggade hennes man mestadels, och de hade en liten flicka på ca 3 år. Det var så oerhört svårt stundtals att läsa, och man satt framför datorn och hulkade med rödsprängda ögon. Funderade många gånger varför jag ens gick in på sidan när jag mestadels blev att må väldigt dåligt efteråt. Men samtidigt ville man hjälpa till, peppa, uppmuntra, skicka nåt värmande ord, tala om att man bad en liten bön för deras skull. Fast jag visste på slutet att det bara kunde gå åt ett håll, och det var så svårt att ta in...hur en människa född två år före mig blev så svårt sjuk att hon inte fick se sitt barn växa upp. Men in i det sista hoppas man på mirakel.
Mängder av saker händer ju i världen varje dag, kvinnor och barn våldtas och dödas i krig. Men när någon närstående blir sjuk så blir sorgen så nära inpå, man kommer på sig själv att inte ta nåt för givet. Och det är nog en av de sakerna som den som bloggar om cancer kan förmedla till sina läsare, en tankeställare om hur snabbt livet kan förändras. Du bloggar ju för din egen skull, för att lasta av dina innersta tankar. Jag läser för att få en uppfattning om hur vården fungerar, eller inte fungerar. Det är så overkligt, och jag uppskattar att du berättar så detaljerat om vad som händer med dig. Hur klåpiga vissa personer inom vården tycks vara. Och hur bra det vore om sånt kunde belysas lite mer, vid seminarium under utbildningar etc för att de inte ska göra om samma misstag med andra patienter. Och för att de som utbildar sig ska göra rätt från början. (När du blir frisk kanske du kan föreläsa om dina erfarenheter för medicinstudenter) Och så läser jag för att jag är intresserad av patolgi, och har pluggat en del. Du förmedlar kunskap som man inte hittar i några läroböcker, och även en liten grund att stå på om någon närstående drabbas av cancer. Eller jag själv... Du har troligtvis bara människor som befinner sig här för att de tycker om dej och bryr sej om dej. I de större bloggarna ser man plumpa kommentarer och vissa rent elaka. Jag funderar på vad som driver de elaka läsarna, kanske är det såna som förlorat nära och kära och av bitterhet vräker ur sej vad som helst. Jag är iallafall glad att du har en liten blogg. Du är faktiskt otroligt duktig på att beskriva känslor och jag tror att antal läsare troligtvis kommer ändras. Då kommer du inte hinna svara alla som skriver. Men det viktigaste är att du fokuserar på att bli frisk, det här är din blogg, du skriver vad du vill, när du vill. Och vi som läser kan bara hoppas innerligt att du blir frisk. Och det tror jag fortfarande att du blir. Jag är övertygad om det, du är inte typen som kastar in handdken i första taget. <3
Gör du rätt i! Det är din blogg, skriv vad du vill när du vill. Den ska ge dig energi inte ta. :)
Jag läser den för att få veta hur det går för dig. För att kunna ge en liten peppande kommentar ibland.
Har också en blogg-en anonym dock. Funderat en del på vad jag ska/inte ska skriva, hur ofta o.s.v. Men kommit fram till att den inte ska vara en börda utan det får komma inlägg när jag har tid och ork :)
Önskar att jag var lika bra som dig på att skriva ner det jag tänker och känner!
Hej, ingenting att be om ursäkt för. Bara ett tecken på ätt du haft nåt bättre för dig. Känns som om du uppdaterar mest när du mår lite sämre eller om det hänt något som du reagerar på. Vet ju ungefär vilken status du har iom facebook. Skulle jag inte se nåt der heller skulle jag nog bli fundersam. Ja visst har jag också den där skruvade böjelsen för diagnoser, sjukdomar och hela sjukvårdande apparaten med allt som hör till. Jag jobbar på mikrobiologiska labbet i Falun, har läst 3 år vid UU. Så jag har aldrig kontakt med patienter, däremot är jag väl insatt i analyser. Har läst master i biomedicin, dock exjobbet kvar. Får ta det när tiden ges, men jag har läst en del cancerbiologi på avancerad nivå. Är dock långt ifrån nån mästare, även om jag troligtvis vet lite mer än gemene man.
Har dock jobbat på bingohallen i Ludvika i 9 år tills nyss. Bara det är en diagnos i sig. Haha, galen värld där. Hade du bott hör hade du inte behövt våra arbetslös. Du hade lätt fått jobb hos mig. Riktigt finlir och datorerna sköter det mesta. :))
Ja. Vill ha den anonym så jag kan skriva vad jag vill utan att behöva tänka på hur folk ska reagera runt omkring mig :(
Jag skriver om hur jag mår, vad jag varit med om, sjukvården och vad jag tänker och funderar över :)